Min kamera-Mitt lyckopiller

Dags för min första utställning, "Naturligtvis"

Har nu jobbat hårt ett tag inför min första utställning "Naturligtvis" där jag ställer ut tillsammans med Anna Hovi Froio,Ulrika Arnell, Magnus Persson

På lördag den 18/2 har vi vernissage kl 15.00 -20.00

Lite bilder från hängningen, här är Ulrika och Magnus taggade-:)

Då ska vi se.....kan det här måttet bli bra undrar Magnus?

Nja, kanske vi ska använda en penna istället tycker Ulrika

Nä, det blir nog bäst med ett vattenpass

I andra ändan av lokalen står Anna och funderar hur dessa ska hänga

Sista spiken nu, så är vi klara, känner ni igen min bild?

Nu börjar det likna något, tog ett par timmar att para ihop bilderna med färg och motiv

Lite A3 bilder i plastfickor på lina var det sista vi hängde

Efter 6 timmar och en tavla i golvet var vi nog en aning trötta. Nu väntar bara det roligaste av allt, vernissaget på  lördag.

Lite historik om Galleriet

Galleri 70 – Skepparegatan 70 – Historik

Historien om byggnaden på Skepparegatan 70 i Halmstad startade 1935 då det Civila Flygfältet anlades på Söder. I drygt 20 år tillverkade man bl.a. flygplansdelar i denna byggnad.

På 1950-talet flyttade Widengrens konfektionsfabrik in i lokalerna. Först tillverkade man militärkläder och senare damkappor fram till 1970.

Sedan tog kommunen över fastigheten och byggskolan startade sina utbildningar 1973 och när de flyttade ut 1995, blev verksamheten i huset mer blandad.

Det blev bl.a. hunddagis, brottarlokal, förråd, ateljéer och senare en konstskola. Och nu senast i september 2011 flyttade en antik- och loppmarknad in, när brottarna flyttade ut.

Idéen till Galleri 70 kläcktes av Modesty Sofronenkoff i augusti 2010, som har sin ateljé och kursverksamhet i samma hus. Hon har även anordnat temautställningar i flera år för deltagarna i Södergruppen på Galleri Norre Port. När kommunen stängde galleriet blev gruppen utan utställningslokal.

På Skepparegatan 70 består de gemensamma utrymmen av två korridorer och toaletter. Korridorerna var belamrade med allsköns bråte. Allt från gamla bildäck och möbler till trasiga tv-apparater. I entrékorridoren nådde skräpet nästan taket och en small gång ledde till den andra korridoren, där bl.a. toaletterna finns.

Kommunen gav sitt tillstånd för galleriverksamhet i de outnyttjade allmänna utrymmen och de andra hyresgästerna hade inget att invända heller. Tvärtom så blev alla nöjda. Brandrisken försvann och man slapp gå igenom en soptippsliknande miljö.

I september 2010 samlades ett gäng entusiaster från Södergruppen och fyllde två containrar med skräp från korridorerna. Efter det fortsatte gruppen, med egna medel, att renovera lokalerna. I november var det dags för det första vernissaget på temat Hemligheter med över 30 utställare. En given succé!

Efter den lyckosamma starten beslöt man att bilda en förening, Galleri 70, som ordnar olika former av konstutställningar och även fortsätter att utveckla lokalerna. På ett år har galleriet hunnit med 17 utställningar och allt sker på idéell basis. Till vissa utställningar har Kulturnämden och Folkuniversitetet gett kulturstöd.

Anna Froio

Halmstad, december 2011

Emil, Per, Katia, Gudrun, Dagmar......

Jösses så många de varit nu som stormat in i vårt avlånga land. Jag älskar komma ut i detta skummande virvlande inferno-:) Inte alltid så lätt att fotografera när de dånar in från havet, det blåser så att det är svårt att hålla kameran still, stativ..nä glöm det, rätt som det är så får man vända sig om snabbt när en våg kommer in, iallefall när jag är där då jag går ut så långt som jag bara vågar. Nu senast härjade Emil, det var en riktig buse. Valde att åka ner till Laxviks stranden, en ganska långgrund strand med en del klippor och sten och jösses vad skum, hela stranden var täckt av skum, så även jag.

Inte lätt att fota ens egna fötter med en vidvinkel, men skummet stod mig nästan upp till knäna på vissa ställen, fick vara försiktig med var jag gick då jag inte kunde se något hur det såg ut på marken, där finns en del sten och hålor. 

ÄNTLIGEN kom jag ut

Har bara väntat på att få komma ut och prova min nya glugg, en Nikkor AF-S 70-200/2,8. Det är mörkt när jag kommer hem från jobbet och helgerna har mer eller mindre regnat bort, och jag har haft en del annat att stå i. Men idag fick jag tid, det hade börjat blåsa upp igen efter allt stormande som varit och uppehåll från regn. Åkte ner till havet, men oj vad det blåste, det var värre än jag trodde. Härliga vågor och jag gick ut en bit i vattnet (hade långskaftade stövlar) ville få fokus på en våg, men det slutade med all jag var för långt ut så halva jag blev dyngsur, bara att åka hem igen efter en halvtimma. Lite bilder fick jag med och kan bara konstatera att denna glugg kommer jag att ÄLSKA. 

Alla bilder är tagna med bländare 2,8, gillar den tredimensionella effekten på vågorna av den stora bländaren

Fantasier, kladd, kludd, eller bara foton

Jag älskar sitta i photoshop och leka, lägga samman två bilder, dra i färgspakarna. Ungefär som att sitta med en duk och penslar. Jag målade, ritade mycket i min ungdom, hade alltid höga betyg i teckning, konst (som de hette då) idag kallar man det för bild i skolan. Det enda jag saknar är TID, idag en bristvara för mig. Säkert för de flesta av oss som arbetar heltid, har barn/ungdomar hemma, föreningsliv, ja gud vet allt. Visst är det härligt att få komma ut i naturen och fotografera, strosa runt nere vid havet eller i skogen, känna frihet, koppla av och önska att man vann några miljoner så man kunde få göra detta hela dagarna, eller???? det är min dröm iallefall.

Idag, denna fredag har jag tagit en kompdag, uppe tidigt, varit ute med hundarna. trots brist på tid så skaffade jag en hund till, nu har jag två taxar, en på 9 år och en på 7 månader. Jag blir aldrig rastlös, ni vet, vad ska jag göra idag. Nåja, lite avkoppling nu på fm i datorn när hundarna ligger och gnager på ben och är nöjda med sin tillvaro-:) 

Här kommer två fantasialster från skogen, varje bild innehåller två bilder.

Trollfjord, Havsörn och en gnutta frustration

I år tog jag och gubben en tur med en av safaribåtarna ut i Trollfjorden på Lofoten, kanske man fick se en Havsörn, vi fick se tre-:) Turen startade i Svolvär från den mysiga hamnen med båten Lofotfjord. När vi kom till Svolvär var det 30 grader varmt och skarpt ljus, jag blev lite orolig med tanke på hur svårt det kan vara att fota, men....kände att oavsett så skulle jag få en härlig tur med storslagen natur.

En liten bild på hamnen när vi lägger ut, som ni ser så fanns inte de fina fiskbåtarna där, utan bara dyra motorbåtar, lite trendigt ska det vara. 

Många spännande gamla byggnader/bryggor att kika på, här ville nog ingen ligga förtöjd, förbjudet var det också.

Turen tog tre timmar, efter en stund på nästan öppet vatten började vi närma oss Trollfjorden. När man ser denna gård vid foten av de mäktiga fjällen så kanske det ger en hint om hur enormt detta landskap är.

Vädret växlar kraftigt från sol till regn och tvärtom-:) Vi fick en skvätt regn och fina regnbågar kom fram, svårfotat i de skarpa ljuset, jag har ökat på kontrasterna i bilden för att ni ska få en glimt av hur vackert det var.

Nu har vi gått in i Trollfjorden och... wow..nu räckte inte mina 300 mm brännvidd till längre. 

Tog en bild på segelbåten för att få en kontrast mot de branta fjällväggarna, förstora så ni ser segelbåten-:)

Väl inne i fjordens slut låg där en liten plastbåt med folk som badade, måste erkänna att de var tuffa, vattnet är inte lika varmt som hemma-:) Vi vände åter ut ur fjorden och där mötte oss hällande regn, alla gick in i båten. Efter en stund upphörde regnet och samtidigt kom det en otrolig stank, trodde toan hade pajat, men det var fiskrens, det var dags att mata fiskmåsarna och locka till sig Havsörnen. Höjdpunkten på hela resan. Måsarna kom i massor och åt ur deras händer, det märktes att detta skedde ofta, här sitter en mås och kikar lite fundersamt på skådespelet.

Någon ropar ÖRN, och plötsligt fylldes det övre däcket av folk, alla ville ju se och fota, så även jag. Men det var nästan omöjligt att försöka fota bland alla armar och ben, jag missade när örnen dök i vattnet efter fisken, den var så nära båten och jag kom inte fram till relingen, men fick en del bilder när de cirkulerade runt.

Fantastikt att få se de tre som svävade runt båten. Men min frustration då? som jag nämnde i rubriken. Efter en stund så undrade jag vart gubben tog vägen, hade inte sett honom alls, inte satt han väl nere i båten???? När det hela var över och vi åkte vidare hittade jag honom, nästan ensam, med två andra på ett annat däck. Där hade de sett det hela, i lugn och ro, utan alla de andra som trängdes med mig på övre däck -:(((( Den andra killen som fotade hade fått örnen på riktigt nära håll när den dök efter fisken.  Det var bara att bita i det sura äpplet. 

Men jag fick en del goa bilder, (i mina ögon sett) och en upplevelse utöver det vanliga. På båten fanns det folk som var ute på både den andra och tredje rundan för att fota.  Vi ska upp igen nästa år och göra samma tur, fast då tänker jag vara beredd och hitta ett annat däck en bit ifrån måsmatandet. Där samlades ju mycket folk då de tyckte det var intressant också med alla fiskmåsar. Sedan måste jag börja spara så jag får en bättre och ljusstarkare telezoom. Här har jag använt Nikon 28-300, 3,5-5,6. Kanske inte det bästa vid detta tillfälle.